Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Värre var det med dumheten, den ovederhäftiga
nycken. Makterna nödgades tillgripa subtila medel.
Han älskade sitt arbete, han älskade den gamla
firman, han älskade hemligen själva det förkättrade
dockskåpet »Paradiset», där hans egen Helen en
gång varit en beskäftig liten docka. Han höll av
och beundrade sin svärfar trots hans svaghet,
förräderi, patriciska fördomar och gammelmans
snirklar. Han höll av det alltsammans och itu var det
borta. I ett anfall av oförnuftig vrede hade han
krossat vad som var honom kärt. Än sen? Hade
inte denna äckliga och oförnuftiga svaghet för
huset Bourmaister varit hans största fel och fara?
Hade man inte länge nog hållit honom fången i
en slapp, ljum atmosfär av dådlöshet och
kortsynt försiktighet? Skulle han med åren bli bättre
i stånd att reagera mot dessa slappa viljor?
Tvärtom! Maxi & Eddys tröga, envisa motstånd i
Aspa-forsaffären skulle under årens lopp förnyats i
otaliga andra affärer. Han skulle ha arbetat med
black om foten. Till sist skulle han ha reagerat,
handlat på samma sätt som han handlat i dag. Vad
hade han alltså förlorat? Ingenting! Tvärtom -
han hade vunnit sin framtid! Han hade handlat i
upphetsning, besinningslöst, men den kloke och
starke äger något, som förvandlar själva den
oförnuftiga vreden till nyttig bundsförvant - en sund
instinkt. Jonas Kerrman kunde säga sig: Det gick
inte alldeles så som jag tänkt mig men i grund
och botten just så som jag ville. Med hjälp av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
