Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
en smula hälsosam glömska skulle självförsvaret
härnäst kunna påstå: Jag visste nog vad jag ville
men gjorde för formens och samvetets (!) skull
ett försök till uppgörelse i godo. Lycklige man!
Han var aldrig ovederhäftig, inte ens då han var
dum och övermannad av sin vrede.
På en punkt förblev hans samvete sjukt - han
hade fört gamle A. O. bakom ljuset. Öppet och
förtroendefullt tillfrågad, huruvida han ansåg Mikael
»tänkbar» som chef för firman, hade han mot bättre
vetande jakat. Han kunde visserligen säga sig att
han handlat av nöden tvingad, ty utan detta ja
skulle gubben icke hyst intresse vare sig för
firman eller för Aspafors. Emellertid var det en
medveten, överlagd lögn uttalad i själviskt syfte.
Makterna skulle få svårt att klara den punkten. De
gjorde vad de kunde, de sa: Än sen? Mikael kan
bättra sig. Och skulle han, som sannolikt var,
tröttna på chefskapet, kunde gubben lätt nog finna
en dugande efterträdare åt sonsonen. (Makterna
undersökte ej, vem denne dugande man helst borde
vara - det hade endast försvårat deras arbete.)
Dessutom, vem hade största skyldighet att känna
Mikaels förmåga - farfadern eller Kerrman? Hela
den saken var av sekundär betydelse. Det
främsta och fasta var att han räddat »kungariket» genom
att bilda ett tremaktsförbund: Fagerlind, Arnfelt
och Bochum. Vidare hade han i lämplig tid
lämnat en firma, som på grund av sin inre struktur
syntes dömd att förtvina. Han kunde känna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
