Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
näppeligen någon förevändning att bli stående.
Likvisst var det någonting besynnerligt med den där
konstapeln. Det breda ansiktet under kasken log
fryntligt och skämtsamt. Ju närmre han kom, desto
bredare log han, som om han i Kerrman återsett
en kär vän. Vad grinar den där åt? undrade Jonas.
Är det något fel med min klädsel? Det var det
inte. Grinollen stannade, hälsade och sa: Bankirn
känner visst inte igen mig? Det var jag som höll
på att dra bort med bankirn i förmiddags. - Ingen
orsak att flina, muttrade Kerrman. Jag hoppas ni
fick en skrapa! - Lita på det! intygade den
säll-sport muntre, tillade: Men det konstifika är att
jag drog i väg med bankirns son ett par timmar
senare. - Min son! nästan skrek Pater familias.
Är ni förryckt! Konstapelns påstående föreföll
orimligt. Han måste ha tagit fel på person.
Likvisst kände Kerrman den besynnerliga lilla
händelsen som en upptakt till någon frambrusande
olycka. Min son! upprepade han. Ni är förryckt.
- Inte jag inte, flinade grinollen. Men unge herrn
var kanske lite förryckt eftersom han nekade
polisman lydnad.
Grinollens grin var ett stänk av det flin som
denna världen ägnar sina martyrer. Han begrinade
~ x#-, en ung frihetskämpes tragiska ge-
Catilinaren. ..,*,. ’ , " « * i
stalt. Pontus Kerrman, kallad Pil
(Pontus - Pontius Pilatus - Pilatus - Pil), Jonas
och Helens ende son och förstfödde, hade sin unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
