Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
stegrade hans oro. Hade han alltså begått
någonting skamligt? Ja, mot Helen. I ett enda hugg
hade han skurit av bandet mellan Kerrmans och
Bourmaisters, hennes nya hem och hennes gamla.
Han skulle aldrig kunna övertyga henne om
nödvändigheten av denna hårdhet. Han ville icke ens
övertyga. Det fick inte vara nödvändigt. Han
måste ta tillbaka sitt ord till Arnfelt, söka en
försoning med Bourmaistrarna. Beslutet gav honom
några minuters tillfredsställelse. Allting går att
ordna! Han satte ny god fart Strandvägen uppför
med gubben A. O. som mål.
Tyvärr sackade han åter. Hur skulle han kunna
ta tillbaka sitt ord? Och hur skulle han kunna falla
till föga inför herrarna Max & Eddy? Hans
uppträdande verkade i varje fall ej särdeles
vederhäftigt. Ena stunden dikterade han myndigt ett
förkrossande beslut, den andra slank han efter med
ångerns radergummi! Han blev stående utanför
Grand, lät blicken glida utför dess fönsterrader som
om den sökt Arnfelts rum. Han såg det stora
gubbhuvudet framför sig, den breda munnen sluten
kring beskhet och förakt. Vilket Canossa! Men
känslan av en hotande olycka överväxte känslan
av skam. Han beslöt att stiga in. För säkerhets
skull beslöt han det en gång till och en gång till.
Och blev stående. Omedvetet såg han sig om efter
rimlig anledning att förbli stående. Han upptäckte
ingenting annat än en poliskonstapel som i
maklig patrulltakt vankade fram mot honom. Alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
