Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Fru Helen sa till sig själv: Nu är jag fyrtio år.
Och jag har ingenting. Jag är verkligen fattig.
-. ,. ... Låt oss granska hennes ställ-
Den ljuva judinnan. . , * . , x. ,. ,
-ning! Pa det timliga kunde
hon ej klaga. Trots kraftiga donationer - av vilka
en ställts under »min kloka och duktiga Helens»
förvaltning - var den bourmaisterska
kvarlåten-skapen betydande och »äventyraren» Kerrman visade
ingen lust att äventyra den. Aspafors-Hoby tycktes
grundmurad och betryggad. Klagan måste alltså ha
en annan orsak - ingenting betydde ingen.
Ingen? Först och främst hade hon Karl
Lill-Jonas Kerrman även kallad Knoppen, Klumpen,
Sviskonet, Körsbäret, Herrn, Trollet, Trulsen och
åtskilligt annat växlande efter hemsäsongerna
alldeles som moderna efter stora världens säsonger.
Den hade hon. Hade? I kerrmanska hemmet levde
tvenne kvinnor med små, hopskrumpna kroppar,
vissnade anleten men monumentala själar. Den ena
var »gamla frun» eller »farmor», Jonas Kerrmans
mor. Den andra lagstadda barnjungfrun Mätta
(ursprungligen städslad av gamla fru Cecilia att stoppa
de första strumporna åt den blivande stopphataren
Eddy). Dessa båda åldriga kvinnor kunde icke
fördraga varann. Deras ovilja var ej blossande,
den pyrde som eld i mark. Stundom hördes från
någon hemmets vrå ett mörkt surr, en morrning
ej gäll som hundens utan dov som kattens - Mätta
morrande åt farmor eller farmor åt Mätta. Blott
i en punkt voro dessa hotfulla gamla kvinnor eniga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
