Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Helen »förstod» inte sitt yngsta barn. Vad skulle
hon förstå? Hon sa: Med den ungen är det
ingenting att förstå: det är guskelov en ovanligt
vanlig unge. Yttrandet fällde henne som mor (till
Trulsen: de övriga barnen tycks hon haft bättre
korn på). Ingen av de gamla kvinnorna sa, vad
hon tänkte vid de känslolösa orden. Men de tänkte
vad de sa: Stackare den som är liten! De förstodo
sin plikt mot detta barn och lyckades så gott som
hermetiskt skydda honom för den isande kyla som
utgår från en ojförstående mor.
Så fick hon väl nöja sig med sina flickor, sin
Cissi, sin Annika. Kanske hade just den sistnämnda
givit liv åt den dystra tanken: jag har ingenting.
I ett anfall av sitt förfärande och sinnesrubbande
vemod hade hon utbrustit: Du arma mammakrake
har ingen som bryr sig om dig! Pappa bryr sig
inte om dig och inte Pil och inte Cissi och inte
Klumpen och inte jag heller för resten! Det
sista grymma tillägget kom ej ur ett förstockat men
väl ur ett i ruelse rannsakat hjärta. Barnet som
ditintills ägnat sina ömmaste känslor åt »mammapappa
och v å f f I o r ! » hade av Ödet förts samman med
en yngre mansperson, som efter en mycket
ingående granskning befunnits vara »lika söt som
mandelmassa». Den hjärtformiga våfflan hade ersatts
av kärlekens symbol, ett hjärta. Tills vidare av
marsipan.
Och Cecilia? Hur länge nuförtiden »har» en mor
sin dotter? Hon ser flickan omsvärmad av pojkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
