Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
En bön i fåvitsko. Jonas ringde från Stockholm,
gav order. Storstädning! Hela huset och
enkannerligen gästrummen försättes i oklanderligt skick.
Krattning! Rensning! Ansning överallt! Munlås på
Annika! Alla överflödiga barn stjälpas ut! Vi får
storfrämmande - Sonja Bochum! - Ska
det vara så stort det? tänkte Helen, sa: Varför får
inte ungdomarna stanna? De ha så roligt. - Nej.
Sonja behöver lugn. Hon kommer från
Wad-köping. Hon blev djupt gripen av att se Mikaels
barndomshem. Och den gamle. - Det var känsligt,
sa fru Helen, purken.
Efteråt sa hon till sig själv: Naturligtvis kan
människan vara gripen och naturligtvis kan hon
behöva lugna sig. Men varför ska hon behöva
lugna sig precis här? Emellertid fullgjorde hon
pliktskyldigast högsta myndighetens beslut.
Förstämningen blev stor. Sex slokörade catilinarer,
sex krampaktigt småleende flickor försäkrade med
rörande enfald, att de »nog alldeles säkert varit
tvungna att resa ändå». Så stjälptes de i en skrinda
och forslades till stationen. I den skrindan sa Pil
fula saker, och Annika uttalade en förvissning att
en stor orm i sängen skulle skrämma bort den
»elaka fröken». Cecilia, som med en viss licentia
poetica gjort Mikaels vackra fästmö till en
bedagad megära gjorde hemska antydningar rörande
den väntades karaktär. I skrindan var Sonja
Bochums heder och ära, skönhet och godhet inte
värda två vitten. Kursen stod inte stort högre på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
