Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
gården. Fru Helen muttrade, gummorna morrade,
kved och gnisslade erbarmligt med golvtiljor och
gångjärn i den våldsamma storrengöringens vånda.
Olycksbådande järtecken saknades ej heller.
Tegelpannor lossade från taket och kunde ha slagit ihjäl
lillen (om han inte befunnit sig i barnkammaren).
En höna föll död ned från sin pinne. Höken tog
på en enda dag sju duvor. Farmor fick ryggskott.
Mätta skar sig illa i tummen. Annikas bästa docka
tappade huvudet i ån: samtidigt tappade Annika
sitt, dockans huvud återfanns genast, Annikas först
efter långvarigt och smärtsamt letande i skamvrån.
En lampa föll i golvet och kunde tänt hela huset,
om den brunnit. Korteligen - så många
obegripliga olyckor inträffade på kort tid att Mätta med
skäl kunde säga: Det märks att det väntas en
hedning till garn.
Hedningen kom. Allmänna opinionen svängde
omedelbart om till hennes förmån. I själva verket
hade den förtidiga oviljan till stor del alstrats
av en hemlig »bondblyghet». Den där stormrika
fina fröken ute ifrån »stora världen» skulle komma
och kika på deras hederliga gamla kåk, snoka i
trevliga men gruvligt omoderna och enkla ting,
rynka på näsan åt deras kära grunkor och grejor.
Än värre! Själva mamma hade i den första
upphetsningen och under trycket av den annalkande
storstädningen låtit undslippa sig högst märkliga
ord: Det är fasligt vad pappa krusar den där
människan! - Krusa? Pappa? Tanken att Jonas
13. - Bergman, Kerrmans i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
