Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
kunde förebåda lite av varje. Möjligen hade fru
Helens känslor och tankar redan förut upphetsats
av vandringens mödor eller av något annat. Nu
fick hon blodet åt huvudet, greps av fruktan,
stor-sprang. Hon hörde Jonas med dånande stämma
utbrista svin eller möjligen svineri, hon såg honom
hastigt böja sig ned och från marken upptaga en
butelj som han hotfullt och snabbt lyfte. (Precis
som en tiger, intygade Cecilia, som tycks ha sett
tigrar slåss med tombuteljer.) Helen rusade blint
in i kretsen, grep den hotfullt lyftade armen och
ropade: Jonas, vad tar du dig till! Du gör dig
olycklig! - Detta tragiska utrop från en förfärad
maka, tystade för ett ögonblick stimmet. Så brast
man i skallande skratt! Hon urskilde rätt tydligt
bland männens bullrande basar ett klingande
»gäckande» flickskratt - Sonjas. Förbluffad, förvirrad
släppte hon sin man och märkte nu att han
åtminstone icke skrattade. Han var vred och
stillsamt vred. Han sa: Var god och lägg dig ej i
saker, som inte rör dig. Kom det ihåg! Det
allmänna skrattet avklipptes besvärande hastigt.
Man hade skrattat åt ett lustigt misstag.
Tombuteljen hade lyftats ej till hot, blott för att bestyrka
och understryka »svineriet». Men hur kunde
stackars Helen veta det! Kerrmans bryskhet plågade
hela sällskapet, som inte fann bättre utväg än
tystnad. Blott Maxi mumlade: Du exercerar nog
beväring året om, lilla Helen! Jonas vände sig
åter mot predikanten, sägande: Om ni och ert an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
