Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal bergsman. - Den där sekunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undra dess verksamhet. Skogen var städad!
Missaktningen för Corfitz förvandlades nästan till
beundran. Själve Kerrman tvangs frambrumma ett
erkännande.
Helen höll sig tyst och en smula bakom de
övriga. Ullen hade tappat benen i någon mystisk
djup grop och bars nu ohejdat ömsom av Mätta
ömsom av Girefanten. Hans mamma sa ingenting.
Den där stunden då hon stod mellan den vredgade
Jonas och den »gäckande» illparigt skrattande
flickan hade givit henne åtskilligt att grubbla över.
Och skulle giva än mer.
Den där sekunden.
Även eklunden var städad om ock nedtrampningen
trotsat alla försök till utplånande. Utsikten
över skogarna, sjöarna,
forsarna, åkrarna, gårdarna
och bruken tog till en början all uppmärksamhet.
Papuanen utpekade en gata i skogen och utbrast
patetiskt: Se där! - där ha vi Aspafors’ framtid
och räddning. - Räddning? upprepade Maxi
skrämd och upplivad på en gång. Är ni redan på
fallrepet?
Aspafors-Hoby var inte på fallrepet, tvärtom.
Likväl betecknade gatan i skogen en sak av sådan
betydelse, att brukspatronens patos kunde försvaras.
Järnvägsfrågan! Förbindelsen med Vänern och
havet. Redan före den stora sammanslagningen
hade Aspafors och Hoby planerat denna järnväg som
förr eller senare skulle bli ett livsvillkor för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
