Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den där sekunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
som eri ung änka. Hela gruppen vände sig mot
Helen som på något tyst kommando. Och
plötsligt skållade taktfast ett rop ur åtta munnar:
Här - skall - stugan - stå -
Det skulle naturligtvis vara lustigt, men det
berörde henne obehagligt. Först och främst skars
hon i öronen av detta plötsliga hojtande, där
Annikas knivskarpa falsett blandades med Papuanens
och Girefajitens bullerbasar. De skrämde henne helt
enkelt. Hon fick hjärtklappning. Och vad var det
de sa? Ropet upprepades:
Här - skall - stugan - stå -
Här? Hon såg sig ånyo omkring, ovillig och
kritisk. Här - på detta blåsut, ett offer för alla
vindar? På denna trädlösa häll där det inte ens
fanns lite mylla att plantera i? Om det alls var
någon mening med stugan så borde den stå där
nere - just där hon hade sagt att den skulle stå.
Hade de inte alla varit stormförtjusta i platsen?
Hade de inte alla prisat henne, Helen, över all
måtta? Och nu tjöto de för tredje gången:
Här - skall - stugan - stå -
Vad var det för en dum komplott och vad var
det för roligt med den? De retade henne. Alldeles
frånsett den praktiska sidan av saken var det
någonting osmakligt i deras påhitt. Det är
otrevligt och otryggt med människor som ena minuten
skria av förtjusning över ett förslag för att i nästa
förkasta det. Vidare - hade Jonas funnit den här
platsen bättre, kunde han sagt henne det mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
