Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den där sekunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
var en gammal häxa! Till minstingen gammal. En
ung häxa hördes sjunga där uppe på toppen,
någonting romantiskt och vemodigt. Cecilia, den
poetiska flickan. Skynda dig mamma! tjöt Annika. Här
är gräsligt vackert! Upp alltså! Upp till make
och barn och det gräsligt vackra. Men en sabla
väg. Brant och kullerstenig, full av besvärligheter
och lömska faror. För en gammal människa. Ett
tag skymtade hon vid toppen av sin via dolorosa
Papuanens kopparröda ansikte. Äntligen en kavaljer
som kommer till min hjälp, tänkte hon. Men han
kom visst icke. Han försvann upphävande ett rop:
Hon kommer, hon kommer! Ja visst kom hon,
det var ingenting att skrika om. Vad hade de för
sig? Hon blev smått nyfiken, missbelåtet nyfiken
lik en trött mor den där återvänder hem i undran
vad ungarna kan ha hittat på den här gången.
Naturligtvis var det vackert där uppe. Solen
snuddade just med skivkanten vid Aspens yta. Men
det var blåsigt. Inte alls så skönt som där nere.
Skaran hade samlats kring en hög sten och på
den stod Sonja och tog sig bra ut i solnedgången.
Visst var det gräsligt vackert här uppe men
fasligt blåsigt. Hade de ställt upp sig så där med
flit? Slagit vakt kring den sköna. Eller var det
en tillfällighet? Stenen var högsta punkten på hela
Klöven: just från den hade en gullhårig ärkeängel
- ack redan fallen eller på väg att falla! - visat
Jonas all kungarikets härlighet. Nu stod där den
svarta skönheten, Mikaels trolovade, klädd nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
