Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paradiset och jaktslottet.
Hundra gånger så visst som en hade Möbius
sagt: Först och främst måste man hålla humöret
Pojkent får inte tro att
sjukdomen ska göra honom
omöjlig här i världen. Då blir
striden för ojämn. En fattig pojke måste tjäna sitt
bröd vare sig han har två lungor eller en. På sätt
och vis gör det saken enklare. En rik pojke
nödgas skaffa sig ett »intresse». Men det bör ju inte
vara så allra värst svårt.
Inte heller så allra värst lätt. Första vintern i
Frankrike och Algeriet lyckades morbror Eddy
väcka hans håg för teckning och målning. Det var
inte så tokigt. Men hemma på Lanna om
sommaren tappade han alldeles lusten. Han hängde (med
insjunket bröst!) över boken eller gick och slog
dank och grubblade. Han sa till sin mamma: Jag
är två stycken. Den ene av mig är en Bourmaister
och den kan nog nöja sig med kluddenet, men den
andre är en Kerrman och vill ha någonting
bastantare. Båda tillsamman duger ingenting till. Det
var oroande. Pojken hade tappat sugen. Man var
nära att förlora den viktigaste bundsförvanten i
kampen mot sjukdomen - livslusten!
Kom så Klövendagen, upphetsningen, hugskottet
och som en blixt från den högblå septemberhimmeln
en himlastormande idé: han skulle bygga
stugan, Pontus Kerrman-Bourmaister, som enhet
betraktad kallad Pil Äntligen hade han fått en
uppgift som passade båda herrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
