Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
sina böner till Jonas. In i det sista hade hon
hyst ett envist litet hopp att hennes Jonas inte
skulle komma det där farliga skrytet på skam.
Bochum, det mäktiga, magiska namnet, gjorde
tabula rasa. Farväl varje hopp, farväl varje
lycklig och öm tanke så snart det namnet nämndes!
Farväl, tyvärr, också du, kloka besinning! Hon
reste sig ur det arnfeltska äresätet, bra liten och
ömklig trots sin harm. Hon slog vänstra handens
knogar i bordet och utbrast: Jonas! Jag hår tålt
mycket. Men icke detta! Icke detta!
De stirrade på henne. Häpna. Den lugna Helen!
Jonas, den självgode, självbelåtne äkta mannen,
även han förbluffad, genmälte kärvt: Vad pratar
du? Vad är det du har tålt? Det skulle roa mig
att veta! Han skänkte henne en enda förtörnad
blick, vande sig strax till fru Barbara. Nu
inträffade något som åtminstone för de båda
bröderna borde te sig som en spöklik upprepning av
händelserna den 17 mars. Han tog sin svägerska
under armen, sa: Kom Barbara! Jag har
någonting att säga dig, men det ska ske mellan fyra
ögon. Med de här oresonliga Bourmaistrarna kan
klokt folk inte resonera. Han förde henne ut ur
rummet. Just på samma sätt som gubben A. O.
fört Kerrman ur »Paradiset» för att mellan fyra
ögon planera kuppen, förräderiet, dynastien
Bour-maisters fall!
Kerrman förde sin svägerska ut i tamburen. Där
hängde en päls, som de elaka barnen Kerrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
