Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
plägade kalla »mosters skalliga kisse». I själva
verket var denna slitna, luskiga, hårfattiga päls
ett ytterst förnämligt plagg - en hermelinsmantel
passande för en välgörenhetens furstinna. Kerrman
tog den och bjöd den åt sin häpna svägerska.
Vart skulle de gå? Han svarade: Vi ska inte gå,
vi ska åka. Han förde henne ned på gatan, satte
henne i bilen. Alltmera häpen sporde hon, vart de
skulle fara. Han svarade: till Operakällaren. - Vad
i all sin dar! skrek Läckra riskan liksom skrämd
av detta kulinariska namn. Va ska vi göra på
Operakällaren? Den flegmatiske bankiren
svarade med ett vällustigt brett ä: Äääta. Det är
lunchdags och jag är hungrig. Skulle du inte vara
hungrig, får du fröjda dig åt min solida aptit. -
Och Bourmaistrarna? sporde den villrådiga frun.
Han svarade allvarligt: Låt dem vattna sina känslor
med tårar. Vi båda, du och jag, är affärsfolk.
Inte sant? Vi kan ha våra känsliga stunder, men
då akta vi oss att göra affärer.
De slogo sig ned vid ett fönsterbord, Jonas
beställde och åt. Han åt mycket och då och då
kom han ihåg att bjuda Barbara. Lite emellan
såg han på klockan. Fru Barbara sa: Ja, låt oss
inte sitta för länge! De undra nog vart vi tog
vägen. Han tuggade och muggade och sa: Jag
bad Ahlmarck framföra våra ursäkter till den
melankoliska familjen. Man kunde ju inte tala med
dem. Helen blir besatt bara hon hör ordet Bochum.
Vad nu det kan komma sig. Fru Barbara slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
