Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
smaskade gosaker och trodde att pappa och hon
var buss», denna familjecelebra frukost är utan
tvivel i släkt med det finaste diplomatiska och
politiska ränksmideri. Rätten att dra folk vid näsan,
som i barnkammaren aldrig officiellt erkännes,
vinner bekräftelse. Utsikten vidgas! I poetissans själ,
dittills helt behärskad av den dunkelt dystra och
sköna Mikaelgestalten, uppkväller plötsligt en ny
ådra - hon skriver ett satiriskt »Ode till den
sockersaltade Riskan». Även hos de äldre är
entusiasmen till en början stor. Maxi förkunnar att
Kerrman »faktiskt närapå gottgjort» förräderiet av
den 17 mars. Fru Helen åter får belägg för en
annan dogm - en dogm som hon i tjugu långa
år förfäktat: Jonas är i grund och botten en
mycket finkänslig natur! Hon är ingen
proselyt-makerska. Det är henne nog att befästa dem i
tron, som redan tro. De äro icke många. Vidare
drar hon ur händelsen en annan slutsats: Jonas
tycker väl allt om mig en smula. Eftersom det
tjurhuvudet rättade sig efter mig i ett så viktigt
stycke. Det är mycket tillfredsställande.
Egentligen har händelsen i hennes öga blott ett fel -
så att säga ett skönhetsfel. Varför skulle han
ovillkorligen komma dragandes med Bochums? Då som
alltid! Ur diplomatteknisk synpunkt är det
förklarligt. För att söva den riskabla människans misstro
måste han ge henne ett bestämt intryck av att han
delade hennes åsikter (vilket han i själva verket
också gjorde). Han tog, vad som låg närmast till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
