Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Det besynnerliga var blott, att Bochums alltid
tycktes »ligga närmast till». I hans tankar.
Snart fick händelsen ock en annan skönhetsfläck.
Vid en liten tvist, en fnurra på tråden (Corfitz),
utbrast Jonas: Du kunde visa mig en smula
hänsyn och tacksamhet! Det betydde verkligen en rätt
stor uppoffring för mig att rädda ditt föräldrahem.
Det behövde han inte säga! Det visste hon!
Hade det inte inneburit en uppoffring, så hade
handlingen inte betytt hälften så mycket som den
verkligen gjorde. Man kan roa sig med att slita
på sina små välgärningar, ett smycke, en fest. De
stora bör man vara aktsam om. Hon kom att
tänka på ett ord av Corfitz Hansson (fällt i ett helt
annat sammanhang): Den som för bok över sina
välgärningar, skriver vers åt Hin Onde.
Operafrukostens yttre följder blevo icke helt de
avsedda. Bourmaisterska hemmet räddades
visserligen men ej åt Maxi. Redan ett par månader efter
familjemötet kom han upp till systern, satte sig
framför henne slokörad och matt. Han viftade
ett par slag med de slappt nedhängande händerna,
sa: Det går inte. Någon annan får överta
föräldrarnas hem. Det blir väl du. Jag kan inte. Hade
den riskabla människan till sist tjatat och gnatat
igenom sin vilja? Nej, Inte precis det. Visserligen
gnatade hon oavlåtligt över köpet, men om hon
gnatade över det eller något annat kunde vara
likgiltigt. Han hade svårt att krypa fram med
verkliga orsaken. Till slut kom det fram: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
