Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
honom att avbryta försöket. I detsamma
framkastade fru Barbara: Fröken Bochum - kanske? Två
av kommitténs medlemmar störtade upp:
syskonparet Helen och Maxi. Båda voro lika upprörda,
tyvärr av olikartade känslor. Maxi skulle just
uttrycka sin entusiasm över förslaget, då Helen
tämligen obehärskat »utfor»: Jag tror att ni har mistat
förståndet. Ska ni tigga pengar av vilt främmande
människor! Fru Barbara log och genmälte: Vilt
främmande? Även för Jonas? Fru Helen hade
redan lämnat rummet. Maxi blickade förbluffad efter
henne, utbrast: Vad gick det åt henne?
Människan faktiskt utfor mot mig!
Vad samband har Corfitz med detta? Mannens
förmåga att besvara frågor utan att besvara dem
gjorde saken oklar. Ett par månader efter
sammanträdet fick fru Helen ett brev från fröken Bochum.
Corfitz nämndes ej. Genom Jonas eller möjligen
Pil hade den ljuva judinnan fått underrättelse om
det beramade barnhemmet. Hon ville till
kommitténs förfogande ställa trettiotusen mark i och för
upprättandet av en eller två platser. Hon önskade
att den lilla särstiftelsen måtte få namnet Mikael
Arnfelts Minne - därigenom visande att donator
ej saknade band med det land och den trakt, där
barnasylen restes. (Helen tänkte: Till och med de
döda tar hon i tjänst.) Vidare: hon skulle inte
vågat göra sitt erbjudande, om icke Pil försäkrat
att hans mor inte hade något däremot.
Brevet stimulerade tankeverksamheten en smula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
