Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Vad donationen beträffar, så kunde den icke
avböjas. »Kommittén» skulle ha blivit ursinnig och
Pil kunde ha fått obehag. Givetvis även Jonas. Pil
vistades för tillfället i Hamburg av en anledning,
som måste anses mycket lycklig. Fröken Bochum
skall bygga sig ett hem. (Varför måste hon lämna
sin älskade bror Filip?) Naturligtvis ska det bli
ett konstnärligt hem och några av rummens
dekorering har anförtrotts åt Pil. Ett mycket smickrande
uppdrag för en så ung och oprövad konstnär,
dessutom lukrativt. Man kan tänka sig att en far
den där intresserar sig för sin son så varmt som
Jonas för Pil, skall finna tillfälle att övervaka
arbetet. Då och då. Besynnerligt är, att hon får den
stora nyheten först nu i Sonjas brev. Varken Jonas
eller Pil ha sagt ett knyst. I fråga om Pil är det
mindre besynnerligt. Den catilinariske ynglingen
skriver en gång i halvåret till sin mor.
Det finns i fröken Bochums brev några ord som
kan få en mors hjärta att klappa av stolthet.
Kanske kan de också få henne att skratta så smått.
Hen skriver (skämtsamt): Hur känns det
egentligen att vara en stor sons mor? Högst smickrande
men lite, lite löjligt. Fröken Bochum tycks i alla
händelser icke vara någon njugg natur - hon
skänker fru Helen »en ståtlig människa» till man
och en »stor son»!
Vill hon med sistnämnda ha sagt att pojken
börjar bli fullvuxen så har hon onekligen rätt.
Fru Helen har ren fått ett och annat bevis för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
