Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjältsjukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
mellan tre fingran Den tysta gången, det lugna
allvarliga ansiktet, den långa enkla svarta rocken,
själva de omgivande väggbonaderna läto honom
te sig som den sannskyldige själasörjaren. Då hon
slutat, stannade han framför henne och yttrade
mycket lågmält:
Vet ni, vad det här kallas, fru Kerrman? Det
kallas förskingring. – Ja, det var ju det jag sa
Ahlmarck! utbrast fru Helen förtrytsamt. Han
skakade långsamt på huvudet och fortsatte lika
lågmält: Jag syftar för tillfället ej på Ahlmarck. Jag
syftar på er själv. Ni har gjort er skyldig till
förskingring.
Hon gjorde ögonblickligt och kraftigt motstånd:
likväl råder intet tvivel om att kattklon ren hunnit
fånga och sarga fågeln. Han kunde ha lekt med
bytet, ifall det behagat. Det behagade ej. Möjligen
hade han i förstone ringa klarhet i vad som skett.
Han förstod att han sårat men ej hur djupt.
Emellertid blev han rädd. Han hade stått blott ett par
sekunder framför henne och kunde alltså vända
utan att fly - fortsätta sitt fram- och
tillbaka-vandrande. Handlingen var instinktiv och
följaktligen utomordentligt verksam. Fru Helen, några
sekunder tvehågsen huruvida hon utsatts för ett
dumt skämt eller en grov förolämpning, såg
föro-lämparen eller skämtaren fortsätta sin lugna
»tankevandring». Snabbt kom då hennes tredje intryck:
här är något som jag icke förstår men han! Under
det att denna tanke- och känsloprocess hastigt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
