Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjältsjukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Käraste vän, du behöver inte kyssas mer - du
får Lanna! Så nu visste hon det. Hon behövde inte
kyssas mer. Han kunde också ha sagt: Du
behöver inte tycka om mig: det gör Sonja. En
sommarkväll satt Kerrman och Helen på stora
terrassen just där hon och Pil suttit den där
gången hon fick bannstrålen ur pojkens ögon. Och
kvällen var fridfull och landskapet skönt och
Kerrman poetisk. Han ritade ett namn i sanden: Sonja.
Det var hans fulla rätt, ty så göra alla älskande.
Men han nöjde sig inte med det. Han ritade vidare:
Kerrman. Sonja Kerrman! Det var dock att låta
fantasien gå lite långt i förväg. Vidare var det
kanske en smula ogrannlaga mot den lagvigda, som
satt bredvid. Sonja Kerrman!
Sådant är bisaker. Huvudsaken är att barnasylen
kan invigas på pappas och mammas
silverbröllopsdag. Sen får man se. Det tog sin tid att få Lanna
tärdigt. När man väl började röra vid det gamla
huset visade det sin bräcklighet. Alltsammans måste
byggas om. Archi Donner, samme unge arkitekt,
som hjälpte Pil med Jaktslottet, fick ombyggnaden
om händer. Fru Helen tyckte om pojken. Han
påminde henne om Pil (som sällan förekom).
Dessutom var han en äkta catilinar från fordom, en av
de där ungdomarna vilka fröken Bochum
behagade kasta ut från gamla Lanna. Hon hade en
annan särdeles egendomlig orsak att tycka om
Archi. Han kunde inte tåla Corfitz! Själv tyckte
hon mycket om Corfitz, mer och mer ju oftare de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
