Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
tummelik! Länge leva de lyckliga! Det är icke ett
fel, det är en sjukdom. Nu har hon formeln och
räddningen. Icke räddning från sjukdomen men
från skammen. Jonas står icke längre som den
allena oförvitlige, den förkrossande ofelbare.
Tvärtom. Pater familias har gjort sig skyldig till en svår,
en oförlåtlig försummelse. Han har icke tagit vård
om henne. Han har icke sett, icke gittat se att
hon är sjuk. Häri ligger lindring, en verklig
balsam. Hon är sjuk, hon har lidit och han har icke
sett det. Så får hon ett visst lugn. Hon säger till
sig själv: Det där med Sonja var en inbillning och
ändå icke en inbillning. Ty jag är honom rätt
likgiltig. Det var det jag kände och mitt tungsinne
fick makten.
Nu kan hon gå till honom. Hon är mycket lugn
och blid. Till det yttre och i det inre. Hon säger
att hon vill skiljas. Inte lagligen - ifall han inte
själv så önskar - och framför allt icke på något
uppseendeväckande sätt. Man kunde kanske ställa
det så att barnen ingenting finge veta, ej ens de
vuxna. Till en början ville hon göra en långresa.
Hon hade suttit hemma nu i så många år. Det
skulle förströ henne. Hon smålog och sa: Jo
jo mänsan, nu är det min tur. Nu får du stanna
hemma och se till hus och hem.
Han sa: Jag kommer nog inte att resa så mycket.
Och naturligtvis ska du resa, om du har lust. Men
skiljas? Vill du verkligen skiljas? Varför? Säg
åtminstone varför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
