Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
kärleken - vem mäktar vad den starke ej mäktar?
Ingen.
Det knackar på dörren. Sonja stiger in. Hon
går bort till fru Helen och slår armarna kring
hennes hals. Fru Helen tycker om den där lilla
människan, riktigt bra. Men hennes armar kring
sin hals - nej, det går inte. Ännu. Hon sätter
sig och armarna släppa. Hur känner du dig?
spörjer den lilla judinnan. Hon känner
pliktskyl-digast efter. Åjo, det felas henne ingenting. Hon
säger: Tack, jag känner mig bara lite tungsint.
Sonja sätter sig bredvid. Jag vet att du lider av
tungsinne, säger hon. Jonas har talat med mig
om din mjältsjuka. Det är den som gör att han
går med på skilsmässa. Han tycker att det vore en
alldeles för stor uppoffring av dig att stanna hos
honom.
Fru Helen småler och mumlar: Uppoffring -
uppoffring - om det ens vore uppoffring -
Sonja fortsätter: Men ser du Helen, nu vet
jag ett medel mot ditt tungsinne, ett alldeles
ofelbart medel. Det har bara ett fel mitt medel - det
är mycket, mycket bittert. Jonas vill inte att jag
ska använda det. Men jag bryr mig inte om vad
han vill. Eftersom han också är sjuk. - Sjuk?
mumlar fru Helen. Sjuk? Sonja säger: Han har
ju sina ögon.
Åter småler fru Helen. Är nu Ödet ute och
traskar igen? Kommer det härifrån? Kommer det
därifrån? Men egentligen är det ju ingenting att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
