Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
erövrade själva »Paradiset». Och nedom Klövens
stup breder sig det vida kungariket.
Någon gråter. Annika börjar springa omkring.
Hon ropar: Var är mamma? Mamma gråter!
Mamma gråter! Sonja kommer ut ur fru Helens rum,
hon säger: Tyst barn, mamma är trött. Och det
lydiga barnet springer trappa upp och trappa ned,
ropar gällt så att alla månde höra: Ni ska vara tysta
allesammans! Mamma är trött.
Men mamma är inte trött, inte ett spår. Hon
går ned på terrassen. Där sitter den store bankiren
och funderar. På vad? På sina sjuka ögon? Nej,
han tänker på Pils ord. Den unge catilinaren har
kanske rätt. Man bör kanske sticka in sig i ett
»tåg». Icke som ledare! Bättre då att vara ensam.
Icke som ledare men som menige man.
Fru Helen lägger händerna över hans ögon.
Gissa! Lätt gissat. Hon sätter sig bredvid honom
och ser ut över kungariket. Solskivans nedersta
kant snuddar vid Aspens yta. Nej, det är inte
Aspens yta, det är dimman som väller fram över
skogen. Fru Helen säger: Här sitta vi som kung
och drottning och där nere valbar Corfitz sin hjord.
- Han gör så, bekräftar Jonas. Han leder! Det
är honom väl unnat. Efter en stund säger han:
Har du hållit på att packa? Hon svarar tankspridd:
Jag har packat upp. - Packat upp? spörjer Jonas
förvånad.
Fru Helen säger, bestämt och beskäftigt:
Käre Jonas, vi måste göra någonting åt dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
