Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon, för de är mycket dåliga. Inte ser du när
din hustru är hemma och inte ser du när hon
är borta. Inte ser du när hon reser och inte ser
du när hon kommer igen. Jag har varit borta
alldeles för länge. Jag har rest alldeles för mycket.
Nu har jag avbrutit resan. Nu är jag hemma igen.
Allt det där har hon sagt mycket bestämt och
beskäftigt. Efteråt kommer en smula trevande och
knäsvag frågan:
Vad säger herr Jonas om det?
Springer han upp? Sluter henne i sin famn?
Ropar han: Älskade, du vältrar en sten från mitt
bröst? Nej då. Han drar upp överläppen på ett
trotsigt sätt och svarar:
Jag säger som gamle A. O. Så länge jag finner
min väg och mitt bröd, behöver jag varken hjälp
eller medlidande.
Men det skulle han icke ha sagt. Ty nu rann
sinnet på fru Helen och hon såg rött och vredgades
och utbrast:
Jag är en gammalmodig kvinna och följer ej med
min tid. Men nu vill jag med min dotter poetissan
utropa: Fy fan fånigt! Är vi sturska? Sätter vi
näsan i vädret? Klär det oss? Nej, sådant
kan klä den omogna ungdomen vars sannskyldiga
uppgift är att narra oss skratta. Vi gamla åter
är hövliga och förståndiga och får vi lite hjälp så
tar vi gärna emot och tacka till. Att vara tacksam
och förståndig, se det är dygden det! För den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
