Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Men från det femte året kom jag in i activiteten, och min
första hågkomst från det faltet är mycket bedröflig, ögonens
begärelse efter någon liten läckerhet hade förledt mig till en
grof och ihärdig osanniug, redan förut förbjuden och bestraffad,
och nödgade nu föräldrarne att göra min sjette födelsedag (den,
då jag fyllde fem år) till en- pinodag för mig. Först och främst
fick jag icke det slott med salar och rum, som min äldste bror
tillverkat åt mig af spelkort; vidare gick jag miste om det
högtidsbord med gåfvor och studenthafra, som min moder redan
dukat, och slutligen skickades återbud till alla de jemnåriga
bekanta, som varit bjudna att fira aftonen med mig. Men värst
var att jag, på sjelfva födelsedagen, dessutom blef af mamma
fruktansvärdt agad med ris, i min fars höga närvaro, hvilket
förut aldrig händt och nu uppfyllde mitt unga sinne med
namnlös bäfvan. Icke heller kom förlåtelsen såsom eljest straxt efter
straffet, utan måste tiggas ett helt dygn — ett dygn af den
rysligaste förnedring och den bittraste förvisning till en mörk
vrå af pigkammaren.
Och när födelsedagen nästa gång återkom, hade den käre
fadren lemnat oss alla; äfven den dagen högtidlighölls med
tårar, fastän af annan art. Den dyrbaraste gåfvan för dagen var
ett bref från min mor, det första jag erhållit, och skrifvet så
att jag sjelf kunde dechiffrera det. Den derpå följande
julaftonen var den första, jag erinrar mig. Bittra tårar fuktade
leksakerna och när julgranen strålade i all sin herrlighet och
mamma beskref den juifröjd i himmelen, till hvilken min fader gått,
såg ej mer den faderlöse på julklapparne, utan önskade sig
döden.
Den gamles dödsdag minns jag mycket väl. Vi bodde vid
Vallgatan och alla banien skickades på morgonen ur huset, bort
till vår faster, några hus längre ned på samma gata. Likväl
fick jag, gång efter aunan, vandra ensam hem för att efterhöra
den sjukes tillstånd; stannade dervid ofta på gatan för att
betrakta arbetet vid en ny Argandsk lykta, som der uppsattes,
och såg den aldrig se’n, utan att minnas den 21 Augusti. Nu
är äfven lyktan borta! Vid ett af besöken i hemmet fick jag
slippa in i sjukrummet och bad min far, som ofta förr, om mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
