Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
var i händer och små renslar på ryggen lemnade vi
Svartbäcks-tullen bakom oss, lustvandrade först till gamla Upsalas kyrka,
högar och mjöd (på den tiden var ännu icke Odinshögen öppnad,
hvilket »lilla Schröder» längre fram i tidehvarfvet föranstaltade),
och fortsatte sedan promenaden längsutmed Fyrisån, tills vägen
gick tvert öfver henne, der vi för några skillingar fingo åka en
fjerdingsväg med en förbifarande bonde. Omkring sextiden
befunno vi oss utanföre den för sin gästfrihet vidt berömda Lena
prestgård och kunde omöjligen gå förbi, så lördagsafton det än
var. Vårt matfrieri lyckades ganska riktigt och prosten
Brisman utsträckte tillochmed sin vänlighet ända till ett erbjudande
af nattläger; och då vi afböjde detta anbud, följde han oss ett
långt stycke på vägen. Vid solnedgången fingo vi i sigte det
vackra Sahlestad, »excellentissimi» stjufmoders, enkegrefvinnan
Brahes, dåvarande enkesäte; togo in på värdshuset och förödde,
i trötts af den rundeliga prostgårdssexan, en respectabel mängd
af fläskpankakor. På söndagsmorgonen, sedan värdinnan väckt
oss med kornkaffe, följde oss hennes man slottsfogden till det
ståtliga slottet, med kapell och 54 rum samt ej mindre än 224
fensterlufter. Från detta besök minnes jag dock allenast en
tafla, porträtt i hel figur af Aurora Königsmarck. Hon låg,
utan annan beklädnad än en skir slöja, utsträckt på en yppig
gräsmatta, omgifven af rosenbuskar, invid foten af ett berg,
bakom hvilken solen höll på att gå ner. Målarens namn har
jag glömt, men bilden kan icke förgätas, när man en gång
sett den.
I ett soldattorp köpte vi smultron, dervid gumman
berättade att några dagar tidigare hade tre tyska herrar rastat hos
henne och vid afresan låtit henne ur deras sedelbok sjelf uttaga
sin betalning, ty, sade hon, »de der utländingarne lära väl icke
stort förstå sig på våra svenska pengar». I Tyskland skulle jag
för min del icke våga tillstädja ett sådant betalningssätt; man
blir nog plundrad ändå. I Sverige gick det an, på den tiden:
månne också nu? Uti Anderstorps gästgifvargård, der vi rastat
vid middagstiden och värdinnan visat sig både tvär och dyr,
rustade vi i elakt pojklynne de sista minuterna så, att vi
väude upp och ned hvartenda bolster, bord och stol, innan vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
