Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
dragit och till Statsutskottet öfverlemnat den flera månader gamla,
och af alla utom honom sjelf förglömda, skrifvelsen från
utrikesministern, hvari kabinettskassans skuld så till sägandes
förnekades, frågade honom mellan fyra ögon grefve Horn, hvarföre
denna Stierneldska skrifvelse framsläpptes just nu, icke tidigare;
med tillägg at t detta steg såge ut som om det varit beräknadt,
hvartill Anckarsvärd utbrast: »Visst f—n var det beräknadt!»
Och när Horn då återtog: »Nå men, säg mig då: huru långt
du verkligen vill att det skall gå? vill du verkligen
abdikation?» — »Om det ej kan bli for bättre pris, sade Anckarsvärd,
så... à la bonheur!»
Bland de längst i oförminskad verksamhet qvardröjande
vittnena af en helt annorlunda beskaffad »abdikation», den
Grips-holmska 1809, men som med den nu å färde varande visst icke
hade något att skaffa, var väl justitie statsministern, den
ålderstigne excellensen Mathias Rosenblad, den siste som ännu
fanns qvar af dem, som sutit i en Gustaviansk regering.
Ålderstigen men stark, hade han icke mycken lust att göra allvar af
’sin egen redan i flera år omtalade abdikation eller afskedsansökan.
Redan 1836, då justitierådet grefve C. G. Hård, straxt efter sin
utnämning till statsråd, besökte. Rosenblad och dennes grefvinna,
yttrade »hon i sin lyckönskan till utnämningen: »Nu är
Rosenblad nöjd, ty nu har han sett sin efterträdare»; men när det
kom derhän att Rosenblad ändtligen lemnade konseljen, blef dock
ickë Hård, utan Arved Posse, justitieminister. Min personliga
beröring med den gamle Mathias inskränkte sig dertill att han
en dag genom en biljett bad mig komma upp, och vid detta
tillfälle endast språkade om likgiltiga ämnen, medan han vid sitt
skrifbord lät mig skrifva någrä rader, hvilkas innehåll jag
numera förgätit. Minnesgod, såsom han i alla tider varit, och
vänfast ända derhän att man ej sällan beskyllat honom för nepotism,
hade han förmodligen erinrat sig den intima studentvänskapen
med min far, och fått lust att en gång också se sonen,
kanhända möjligen vid någon skrifning använda honom, i fall
handstilen fallit honom i smaken. Det lilla, som skrefs af mig hos
honom, var så beskaffadt, att jag förmodade det skola någorstädes
anonymt begagnas. Försigtig och omtänksam, med dubbel be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
