- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
132

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

räkning när det så kunde träffa sig, var han tillfyllest. Han
bodde den tiden uti det stora Piehlska huset vid Drottninggatan.
Jag tänkte mig sedan alltid Metternich under Rosenblads ge-
-stält, och såg på någon af Stockholms theatrar den, som spelade
Richelieu, imitera Rosenblads hållning, sätt och anletsdrag, med
rätt mycken sanning. Den Rosenbladska regimen måste vika
1840, för departemeutalstyrelsen. Men den nye
justitieministern Posse lemnade konseljen redan i September samma år.

Till qvarlefvorna från Gustavianska tidehvarfv et hörde
jemväl och i mer än ett hänseende de begge excellenserna, den ofvan
omtalade Gustaf och hans bror Carl Axel Löwenhjelm, den
förre envoyé i Paris, den sednare en af de statsråder, som vid
departementalstyrelsens införande lemnade regeringen. Begge
vistades i Stockholm och deltogo i denna riksdag.

Gustaf var vid den tiden öfver sjutio år, men såg ut att
knappt vara femtio, i hvad sättet att föra sig beträffar. Hans
gestalt var mycket liten och spenslig, och hela figuren sprattlade
af utomordentligaste rörlighet. Sprang i vanlig tunn frack på
Stockholms gator ända tills vid 6 à 7 graders köld; och vid
en simpromotion i September 1840, å Riddarholmen, lopp han
till slut, i blotta kalsongerna, upp på en tolf alnar hög
trampolin, kastade sig med en kullerbytta ned i bassinen och’dök och
simmade der en lång stund, utan all annan olägenhet än ett par
dagars snufva. Mången kallade honom »pojken» eller »le gamin
de Paris», der han så många år lefvat att han tillegnat sig
franska seder, uttryckssätt och uppfattning; och icke fanns hos
honom något qvar af svensk säflighet. Han talade ofta, gerna
och mycket, med oemotståndlig fart, men icke rätt väl på
svenska. Rösten var gäll och så att säga späd. Ansigtet fint,
med ett visst tycke af rouén, hofmännen och fosterlandsvännen
ömsevis. Rik på erfarenhet och själsnärvaro, spirituel, oblyg
och förnäm, gustavianskt angenäm och förbindlig, utgjorde han
en högst egendomlig hjelte i hvarje slags salon, och tappade
icke i något läge af lifvet sina concepter. Skämtbladet Freja
kallade honom den. tiden, med afseende på diskussionerna å
Riddarhuset: »vältalighetens porlande thépanna», och han led af
oppositionsbladen mycken smälek för sina ifriga bemödanden till be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free