Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Sanningen ät, att svagheten hos denne sällsynt ungdomlige gubbe
i det aldralängsta uteblef, men deremot inkräktade onekligen,
sedan lian öfverskridit åttatiotalet, hans nonchalance emellanåt på
det tillbörliga undseendet for andras smak och tycken, så att
fasonerna vid något enda tillfälle artade sig scurrila. Så
inträffade, kring medlet af 1850-talet, vid en diner hos
kejsar-paret till hvilken ingen ambassadeur tillstädeskom, att
Löwenhjelm, hvilken såsom den äldste envoyén vid franska hofvet fått
sin plats vid bordet bredvid kejsarinnan, då löständerna generade
honom vid ätningen, helt ogeneradt lade garnituret bredvid
talriken på bordet, medan han åt. Man passade på att brodera ut
denna händelse och berätta den för konung Oscar, med tillägg
att kejsarinnan beklagat sig öfver den grinande anblicken — och
hälften af syftemålet ernåddes: Löwenhjelm rappellerades; men
den andra hälften, successionen efter honom, reglerades
annorlunda än angifvaren beräknat. Löwenhjelm hade mycket svårt
att foga sig i denna rappell, som så oartigt sade honom att
han icke mera kunde användas — att han lefvat för länge, men
underkastade sig naturligtvis sitt öde och flyttade hem med
harmen i hjertat. Han tyckte sig hafva haft anspråk på en
artigare behandling. Ett ögonblick greps han af farhågan att
icke hafva bröd tillräckligt för sina återstående dagar, och
fordrade ersättning för allt hvad han uppoffrat i Paris på sina
landsmän — man talade om 40,000 riksdaler —; en annan
gång begärde han, såsom ett soulagement, att blifva skickad till
att representera Sverige vid Alexander den andres kröning. Då
äfven denna, såsom han tyckte billiga, begäran möttes med
afslag, hade han icke annat att göra: fick slag i en trappa, föll
och lemnade lifvet.
Bråddes Gustaf i lätthet och behag på sin mor — den ena
af de utaf Kellgren besjungna gracerna — så var hans broder
Carl Axel ett lefvande porträtt af konung Carl den Trettonde.
Af större gestalt, värdigare hållning än brödren, var han också
mindre rörlig än denne; en af de vackraste gubbar, man kunde
se. Utom figuren och ansigtsdragen tycktes hau af Carl XIII
hafva fått i arf äfveu böjelsen för det mystiska, både i naturens
krafter och andeskådningens. Magnetism och somnambulism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
