- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
133

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

främjande af tidningen Svenska Biet; men sådant bekymrade
honom icke det ringaste. Med all sin nonchalance, sitt
lättsinne i det enskilta, var han dock onekligen en af de yppersta
sändebud i utlandet, Sverige pà detta århundradet haft att
uppvisa och en af de mest framstående riddarhusmedlemmarne i vårt
land; en öfverlägsen ande, äfven på sina villovägar, en trogen
tjenare utan fläck och vank åt Bernadotte, i trötts af sin
dubbelt anborna gustavianism och sin ungdoms första kärlek —
Gustaf den tredjes hof, der han förtjenat sina sporrar; ett
gnistrande och sprakande förstånd. Att höra och se honom i sitt
ministerhötel i Paris vid rue d’Anjou St. Honoré, när han efter
dinern, uti salonen, stående med skrefvande ben framför den
dagliga brasan i kaminen, berättade för sina gäster anekdoter från
Gustafs hof och tid, ja snart sagdt från alla hof och länder, var
en högtid, ett återsken , af Gustafs dagar, som ingen, hvilken
dervid närvarit, någonsin glömmer: »fantastiskt, flärdfullt», som
Tegnér säger, men »det var sol deri». Hans gästfrihet,
hjelp-samhet mot resande landsmän och outtröttliga bemödanden att
genom sitt inflytande förskaffa tillträde till det uti Frankrikes
hufvudstad, som hvar och en af dem för sig helst önskade, ja
titan att denna önskan ens behöfde uttryckas, var öfver allt
beröm, likasom öfver all jemförelse. Äfven den, som skrifver dessa
rader, hade personlig erfarenhet af denna utomordentliga
omtanka och välvilja; han icke blott öfverhopade mig (1852) med
inträdesbiljetter och förord åt alla upptänkliga håll, utan
fordrade på fullt allvar att jag under hela vistandet i Paris skulle
dagligen taga plats vid hans middagsbord, vid hvilket alltid
stodo flera kuverter öppna för ännu i sista stunden tillfälligtvis
ankommande svenskar och norrmän. Vid en diplomatmiddag hos
honom såg jag der bland andra den då unga diplomat, mr
Thouvenel, som några få år derefter blef Frankrikes
utrikesminister, och värden förutsade redan den dagen den glänsande
carrière, denne hans gäst skulle göra.

De funnos nog, som hade lust att efterträda Gustaf
Löwenhjelm i hans lysande position uti Paris, och som läto sig
angeläget vara ätt till hemlandet och till och med till dess konung
hemföra anekdoter om den gamles tilltagande ålderdomssvaghet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free