Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
kunde tro sig vara i April månad. Den 22 Mars afgick från
Norrköping ett ångfartyg af samma namn, med 20 passagerare
och 2 lastpråmar, yttre vägen till Stockholm, fann hela segelleden
isfri och anlände den 23 på aftonen. Våren och sommaren voro
mycket torra, hvilket bland annat staden Hamburg fick erfara i
Maj, der husen i följd af den långvariga torkan brände ned
så-% som fnöske vid den förskräckliga fyra-dagars-branden, hvars like
ingen sett, kanske ej ens vid Troja eller Moskwa. Uti September
fann man i Vestmanland på ett och samma äpleträd både
blommor och mogen frukt, och i hufvudstadens grannskap hvita
törn-rosbuskar (hvilkas rätta blomningstid är Juli) nu för andra
gången prunka med nyss utslagna blommor. Smultronblommor
funnos samtidigt på Djurgården. Ännu i början af Oktober fann
man nyutslagna röda törnrosor i en trädgård nära hufvudstaden.
Vid en egendom i Nerike var den uti lös och god jord den 10.
Augusti utsådda Nylandsrågen redan i slutet àf September
försedd med en del fullt utslagna och frodiga ax, då deremot råg
af årets skörd, utsådd 8 dagar senare, i hårdare och mindre
fuktig jordmån vid samma tid syntes knappt uppkommen.
Vattenhöjden i Mälaren var i medlet af Oktober minst en half fot
lägre än den någonsin förr varit, och en af Upsalaångbåtarne
måste af detta skäl inställa sina turer. Först den 19 Oktober
kom ymnigt regn. Ännu vid jultiden detta år 1842 behöfde
man blott gå några steg utom staden för att se gräs och andra
vexter grönska, så att man kunnat vara färdig att tro första
Maj stå för dörren, om icke vintersolståndets mörker betygat
motsatsen.
Den stora solförmörkelsen, den 8 Juli 1842 på morgonen,
syntes för hela Europa och Asien med undantag af dess
sydligaste spetsar, för en del af Nya Holland och för en tredjedel af
Afrika; vidare för flera öar i Indiska Arkipelagen, Söderhafvet,
Atlantiska hafvet, för samtliga öarne i Norra Ishafvet samt
Amerikas nordligaste delar. En åskådare på Pico dé Teneriffa
skulle sett förmörkelsen försvinna just vid solens uppgång och
längre i vester gick ej solen upp förr, än redan fenomenet var
förbi. Total var den naturligtvis för en vida mindre krets, men
deribland för 6 europeiska hufvudobservatorier: Marseille, Milano,
Mina Samtida. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
