Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Padua, Wien, Ofen, Kiew. Äfven Turin, Triest, Orel, Woronesk
och Simbirsk hade den så godt som total; den gick öfver
Ryssland in i Asien, horderna Kalkas, Kobiöknen, Kinesiska muren
genom Kina åt Österhafvet. Ingen europeisk ort fanns, der ej
solen var åtminstone till hälften förmörkad.
XIX.
Carl Johans jubel-år.
5 Februari, 6 Februari, 11 Maj. — Nationaldivertissementet. — En Majdag i
Wärend. — Lustlägret. — Skandinavismens ursprung och första fjät. —
Carl Johans cirkulärdepesch derom. — Majfest i Köpenhamn,
Skandinaviskt naturforskaresällskap i Stockholm, Studentmöte i Upsala. — Hans
Järtas bref. — Berzelii jubilæum. — J. J. Nordström.
Solförmörkelsen på svenska inrikes politikens område var
passerad. Crusenstolpeska oväsendet, Hartmansdorffska
tidnings-indragningarne, gatu-upploppen af 1838, koalitionen och
abdika-tionsplanerna af 1839, den långa och mot konung Carl Johan
hätska riksdagen 1840—41, med dess strider om
departemental-styrelsen, kabinettskassan, 1812 års politik och
representationsförändringsfrågan, samt den derpå följande exempellösa riksrätten
mot nästan samtelige konungens rådgifvare — allt var slutadt,
och stormen af otacksamhet, hån, gift, hädelse och smälek, som
så länge skakat kronan på den nya svenska kungastajnmen, hade
rasat ut. Han hade stannat qvar på sin thron, den gamle
snillrike hjelten, Carl Johan, och ett afmattningens lugn tycktes
hafva bredt sig ut öfver hans talrika fiender. Och uti lugnet
började förnimmas det sakta suset af en annalkande annan vind,
en reaktion i tänkesättet eller rättare i folkets hjertan; de
hotande åskmolnen fördelade sig, och mellan skyarne framskjöt mot
nedgångstimman solglansen af »folkets kärlek — hans belöning».
Man började inse att han var dock stor, och att utan honom
skulle vårt land och vår nation vid det laget varit ännu smärre,
än deras ombud sig mot honom sednast visat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
