Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Konungens bemödanden att minska antipatierna och hans
täta besök i Norge lyckades icke framkalla försonligare
känslor, och knappt hade han den 9 December hunnit lemna
Norges hufvudstad, så upphäfde storthinget nära nog
enhälligt det norska ståthållareembetet. Förslaget, enligt hvilket i
stället för en riksståthållare skulle tillsättas två statsministrar,
var väckt (Mina Samtida VIII: 184) 1857 af rektor Musæus
och fick då understöd af byfogden Petersen, samt hvilade tills
nu 1859: — åt ett föregående beslut i samma anda 1854
hade konung Oscar vägrat sanction. Nu öppnades
diskussionen af Hammerstad, som ogillade förslaget.
Riksståthållare-paragrafen hade, sade han, tillkommit till följd af
underhandlingar emellan Sverige och Norge och borde alltså icke af
norrmännen ändras alldeles på egen hand; föreningen med
Sverige vore särdeles gagnelig; men lika litec, som han ville
att man skulle göra eftergifter åt Sverige, lika litet kunde
han kräfva eftergifter af Sverige. U. A. Motzfeldt invände,
att då riksakten icke innehölle något om riksståthållaren, så
saknade grundlagsbestämmelserna derom den karakter, som
Hammerstad föregaf. Grundlagen innebure ingen
öfveréüs-kommelse med Sverige. Den uppsattes väl efter uppgörelse
med svenska kommissarier, men deraf kunde icke slutas att
ingen punkt deri kunde få ändras utan svenskt samtycke.
Hammerstad menade att när det svagare riket njöt stora
fördelar af föreningen, borde man icke räkna noga med mindre
vigtiga saker. Jaabæk åberopade grundlagens § 112, enligt
hvilken tül grundlagsförändringar behöfvas visserligen
konungens och storthingets, men ingalunda svenskarnes bifall. K.
Alsen trodde det vara första gången, man inom storthinget
fått höra att norrmännen icke skulle få ändra sin grundlag,
om det misshagade Sverige, och hoppades att det äfven skulle
vara den sista: Hammerstad måtte ha tagit intryck från
stämningen i Sverige, hvilket icke vore värdigt. Vesæth anmärkte
att då riksakten ingenting säger om riksståthållaren, så vore
denne icke Sveriges, utan konungens ståthållare. Motzfeldt
sade att om nationalkänslan icke vore så pass stark hos stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
