Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
för svenskarne och lifligt önskar unionens fortfarande bestånd44
samt tog Carl Johans oväntade ädelmod emot Norge 1814 i
varmt försvar emot grefve Anckarsvärd. ,
Uti Svenska Presteståndet behandlades Dalmans motion
den 11 Jan. 1860. Biskop Annerstedt ogillade den, 44såsom
ett ingrepp i konungens rättigheter44; professoren Carlson sade
att om Skandinavien eger några fiender, måste de innerligen
fröjdas öfver den gagnlösa tvisten. Genom denna tvist
minskas vår trygghet vid inträffande brytningar i Europa,
Frågan gäller, huruvida Sveriges regering och ständer ega rätt
att ingripa i frågor, som röra Norges Grundlag. Denna rätt
hvilar endast på slutledningar och synes derföre misstänkt.
Det vore ej högsinnt att nu, efter 45 år, liksom ångrande,
återtaga fordna medgifvanden. D:r Nordlander fann frågan
unioneli, och svenska representationen berättigad att derom
uttala sin mening. Prosten Almqvist instämde med honom,
sägande att Norge vill tillvälla sig rätt att, Sverige och dess
konung ohörda, godtyckligt förändra eller upphäfva alla i
riksakten icke upptagna unionella bestämmelser, och tillade att
föreningen med Norge kostade oss sista lemningen af vår äras
troféer (Pommern). D:r Säve ville heller icke med tystnad
låta passera norrmäns försök att utan Sveriges hörande
afskaffa grundvilkoren för töreningen, helst vid partisöndringar
i Norge det kan bli ganska nyttigt att tå en svensk till
riks-ståthållare. D:r Sandberg kunde alls icke godkänna Norges
sträfvan att göra unionen till ensamt dynastisk, ty sådana ha
aldrig varit fördelaktiga, hvarpå Kalmarunionen och Sveriges
förening med Pohlen äro varnande exempel; han fann norska
beslutet om ståthållarskapets upphäfvande, fattadt straxt efter
Anckarsvärds motion om fördragets revidering, vara ett
mycket talande bevis på nödvändigheten af en sådan revision.
Prof. Lindgren gillade motionerna och sade att högsinntheten
i vårt förhållande till Norge ofta närmat sig svaghet. D:r
Åbr. Nordström instämde med Annerstedt. Riksarkivarien
Nordström fann motionen både i sak och form värdig.
Konungens rätt att till riksståthållare i Norge välja svensk man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
