Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
tycke få ändras; att-Norge är sjelfständigt endast i och
genom föreningen med Sverige, att.det icke kan representeras
särskildt i utlandet och att Konungen i förhållandet till
främmande regeringar talar för begge länderna såsom delar af ett
rike och såsom ett förenadt helt; att en fullständig real-union
förefinnes i detta hänseende, både juridiskt och faktiskt
orubbad; att riksakten icke inskränker sig till de föreskrifter, som
i Norges grundlov hänskjutas till vidare bestämmande af begge
ländernas representationer, men jemväl, utan sådant
föranledande, ur Norges Grundlov upptager just den 38 §, som
utgör rätta grunden för real-unionen; att svenska ständerna
ogillade norska förslaget att interimsregeringen endast skulle
befatta sig med unionsangelägenheter, och att åt henne
tvert-om uppdrogs äfven de särskilda ländernas inre styrelse,
emedan begreppet real-union sådant fordrade; att unionskomitén
och norska storthinget 1857 framhållit ståthållareparagrafens
unionella betydelse; att således honungens pröfning af
för-slaget från Norge endast han och skall ske i svenskt
statsråd, förstärkt af 3 norrmän (§ 38 af Norska Gfundloven
bestämmer att unionssaker skola behandlas i svenskt statsråd, i
närvaro af 3 norrmän). "Huru, frågade Björck till slut, har
det kommit derhän, att det enkla förhållandet af realunion
blifvit så misskändt, som det uppenbarligen finnes vara?
Sådant har skett genom den mest klandervärda eftergifvenhet,
för att icke säga feghet, å de svenska rådgifvarnessida. Den
svenske man, som först tillät att unionsfrågor behandlades
särskildt af svenskt och särskildt af norskt statsråd, ocli som
således gaf åt lagar, som rörde begge nationerna,
egenskapen af traktater, i stället att de bort afgöras af den
gemen-Samma regeringsmakten (med eller utan representationernas
hörande), han och de, som upptrampat denna väg till dess den
tyvärr blef den vanliga gångvägen, bära skulden till det
missnöje? som nu förefinnes å ömse sidor. Desse män hafva icke
uppfyllt sin pligt emot fädernesiànàet. Det är genom detta
förfarande, unionen är faktiskt sönderfallen. En revision
måste ske. Främst af allt måste undvikas att den ena nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
