Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
fann fullkomligt oberoende i fråga om tvä förenade stater vara
en contradictio in adjecto.
Uti Bondeståndet, samma dag, upplästes långa
interesj-santa skrifter i ämnet. Nils Olsson från Malmöhus län tyckte
att då Sverige genom deltagande i kongressen om Italiens
sjelfbestämningsrätt redan bekännt sig till denna
folkrättsprincip, borde det äfvén tillerkänna Norge dylik frihet; Nils
Larsson i Julius gick ut på att ådagalägga svenska
ständernas obefogenhet att blanda sig i Norges inre förhållanden.
Många instämde med dessa. Andra, och bland dem Mengel,
ansågo likväl frågan böra hållas öppen, såsom oklar, till
undersökning af ojäfvig unionskomité. Åter andra ville åtnöjas
med det beslut, utskottet kunde komma att fatta.
Borgareståndet förehade denna fråga den 14 Jan., då
Blanche, Hierta, Wærn, Lallerstedt och Bager ogillade och
ville aldeles förkasta motionen, medan Ridderstad, Boman,
Rydin, Wallenberg, Björck, Staaff och Ödmansson talade i
motsatt riktning. De sistnämnde segrade med 33 emot 19.
De långa talen kunna vi här omöjligen inrymma; men enär
Blanche efteråt i Norge fick ovationer för sitt, må några
strofer derur citeras. Han förfäktade att konungens makt att
tillsätta svensk riksståthållare, vore honom gifven endast
såsom norsk konung, och uppträdde emot
justitiæstatsmini-sterns deduction om olika svenska och norska
synpunkter, nekade tillochmed att Sveriges kommissarier vid
grundlagsundertecknandet varit annat än konungens fullmäktige,
men icke svenska statens, nekade all öfverhöghet hos Sverige
och sade sig "aldrig tillstyrka något berättigande för den ena
nationen att förtrycka den andra, äfven .om den förtryckande
vore mitt eget fädernesland". Björck, som uppträdde på
motsatta sidan, stödde sig på följande satser : att Kielertraktaten
utgör grunden för de förenade rikenas ställning i det
europeiska statsförbundet, att Norges Grundlov utgör grunden för
förhållandet mellan Norska folket och limVrøs-konungen, att
riksakten innefattar de öfverenskommelser mellan svenska och
norska folken, hvilka icke utan begge representationernas sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
