Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
preussiska och taxiska dervarande lemnat undantagstillåtelser
att hela året befordra sina bref till Norge genom danska
kontoret; och åt Norge och Danmark tillstånd att under hela
seglationstiden öfverlåta hela fortskaffningen af all post både
till och från Norge genom danska postverket; och efter min
ditkomst och emot min protest bifölls 23 Mars 1857
Preussens begäran att från 1 April all behandling af bref från
Norge skulle skiljas från svenska kontoret; den 17 Sept. 1857
borttogos från svenska kontoret äfven brefven till Norge
vintertiden, men de återbefalldes dit 21 Dec. 1857, sannolikt
med hänsyn till den då härjaüde stora penningkrisen. Sedan
Öppen besökt Hamburg, borttogos de återigen, 11 Oct. 1858,
och d. 22 Nov. fick Danmark äfven de norska lokalbrefven i
Hamburg (d. v. s. de, som der blefvo skrifna); den 30 gafs
en ny ordre att om några sådana norska lokalbref till
svenska kontoret ingåfves, så sluppe detta att afvisa eller lemna
dem till dansk handläggning. Den 1 Dec. 1859 tillkännagafs
att Norge fått Sveriges samtycke att utvexla äfven sin öfver
Sveriges landsträcka forslade utländska post directe till
Danmark, oct d. 13 Febr. 1860 fick svenska kontoret formligt
förbud att någonsin emottaga ett enda till Norge adresseradt
bref! Och sålunda vàr nu den norska brefvexlingen lyckligen
öfverfiyttad ur Sveriges i Danmarks händer, unionens
upphäfvande i denna delen för alltid betryggad, och den fordna
benämningen "Svenska och Norska Postkontoret i Hamburg"
förenklad till ensamt "Svenska". Betydelsen och följderna
af den separata postkonvention, Norge 1851 afslöt med
Danmark, alldeles utanföre svensk delaktighet oaktadt Norge
redan då hade samma utrikesminister som Sverige, voro nu för
hvar man klara och fulländade. Denna norska tendens, att
skilja sig från all möjlig samfällighet med Sverige, var
således i, full verksamhet redan innan den för oss så
ofördelaktiga svensk-danska conventionen (1852) ingicks, och Norge
hade redan 1851 fått sina vilkor af Danmark bättre, än dem
Sverige erhöll 1852; hvilket både Norge och Danmark således
då mycket väl kände, när Sverige 1852 drogs vid näsan. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
