Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
liberala? och »frias» böjelse fer despotism och förtryck gör sig
genast gällande, så snart de sjelfva erhålla väldet eller
majoriteten. Norska Morgenbladets utgifvare i Christiania blef, genom
det förstnämnda statsrådsbeslutet, indirekte men fullständigt
escamoterad ur departementet, der han dittills varit anställd,
men hvilket han nu lemnade. Kort derpå omtalades att
samma regering förständigat sina departementers personal att icke
till publicister utlemna några handlingar, utan statsrådernas till—
låtelse.
Till mera märkliga symptomer af sinnesstämningen på
landsbygden bör väl räknas beskrifningen af Kalmartidningen
Barometern, om en af redaktören mot årets slut (1844)
företagen resa inåt landet, hvarest »flera aktade medlemmar af
bondeståndet i vredesmod talat om att nacka
Hartmansdorff-anerne, om bara kungen ville det, och ett par i sanning
aktningsvärda herremän talat om Carl den nionde, såsom den,
hvars regeringsåtgärder åtminstone i vissa fall nu borde tagas
till exempel». Berättaren var den mycket liberale utgifvaren
dr Engström, som ock tillade att »icke få personer hade ålagt
honom att förorda sådant». Det är karakteristiskt nog, att han
fortfarande betecknade dessa män såsom aktade, aktningsvärda
och sina vänner. Samtidigt anfördes i Barometern att »man
önskar allmänt nog i landet att Hans Maj:t Konungen måtte
förklara sig vara folkets man». Blodtörstigheten i den
nästföregående artikeln framkallade på annat håll uttrycket af den
förhoppning, att man dock väl icke åsyftade att denna
förklaring skulle ega rum vid någon sådan »förklaringsfest» som den,
vid hvilken Ludvig den sextonde nödgades hålla tal på
marsfältet.
Såsom »järtecken» betraktades den hyllning, man nu för
tiden egnade Borgareståndet, och hvilken hyllning egentligen
skulle tagit fart i Januari 1845 vid en middag, till hvilken
statsrådet Wærn inbjudit nämnda stånd. Värden berättades
hafva yttrat att borgareståndet vore Sveriges sannskyldiga
representantförsamling samt, såsom medelklassens kärna, tidens
rätta och sanna makt; vore det tierjs et at, som äfven här skulle
bryta sig väg genom fördomames barrikader, och detta med så
Mina Samtida. II. ’ S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
