Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
XXVII.
Riksdagens slut 1845.
Lika arfs- och gifto-rätt. — Ridderskapets och Adelns protest deremot. —
Festmiddag af motsidan. — Dalkarls-protest. — W. F. Tersmedens ryktbara
amendement vid riksdagens slut. – Riddarhusets plena 21, 22, 23, 24
Maj. — Hartmansdorff, Erik Sparre, Nils Fredrik Palmstierna, Magnus
Björnstierna. — Erkebiskopens afskedstal till Presteståndet.’— Stockholms
Borgerskaps hyllning åt bonden Strinnlund. — Sven Heurlins silfverkanna. —
Bitterhet i sinnen och tidningar. — De konservativas klagopunkter.
En af riksdagens ömtåligaste frågor var den om lika
arfs-och’ giftorätten. Den 13 Februari afgjordes på riddarhuset
med 162 röster emot 73, efter en debatt som fortfarit hela
dagen intill midnatten, att Adeln skulle till Kongl. Maj:t ingifva
den af Hartmansdorff och andra husets ledamöter föreslagna
protesten emot de tre andra ståndens beslut, om antagande af den
lika arfs- och giftorätten; hvarefter den från 1809 bekante
friherre Jacob Cederström begärde, att denna protest måtte fa
åtföljas af hans protest emot protesten. Äfven inom de riksstånd,
hvilkas majoriteter antagit förslaget, hade deremot många röster
höjt sig och den betydliga minoriteten i Bondeståndet yttrat
stark ovilja emot en reform, som ansågs innebära omhvälfning
af grunderna för den i sekler gällande svenska civillagen. Vi,
som ett fjerdedels sekel efter denna riksdag opartiskt betrakta
saken, torde omöjligen kunna förbise att denna lika arfsrätt på
landet, så vacker i sin första tanke eller rättare känslosamhet
för det svagare könet, likväl in praxi haft den olyckliga följden
att mäktigt bidraga till den svenska jordens numera allmänt
iråkade lägervall och skuldsättning, samt derigenom blifvit en
mycket bidragande orsak till landets svaghet och alltmer
tilltagande osjelfständighet och brist på försvarskraft, under allt mer
och mer ökade vackra frihetstheorier. Meningen med denna lika
arfsrätts införande var väl egentligen mera att utarma och
försvaga adeln, än att se fröknarne till godo; men man glömde att
samma lag måste hafva samma följder för alla jordbrukare, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
