Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
ledes äfven för Bondeståndet. Emellertid var väl spänningen
mellan borgare och bönder vid denna riksdag derigenom lätt
begriplig. Både adel och bönder ansågo, sade de, denna sak
vara en privilegiifråga, en lifsfråga, den det icke anstod prester
och borgare att mot de andra väcka, då det anginge hvarken
konung eller medständer, huru hvart och ett stånd för sig
inrättar sin arfsrätt. Ehuru den olika arfsrätten aldrig inom
landet varit öfverklagad, hade den besynnerligt nog på en gång
haffc det underliga öde att blifva föremål för liberalt tvång.
Alldeles som, tjugu år senare, diverse anilat, t. ex. frökentiteln
påtvingades mamseller, som icke efterlängtat den. Man
förutsade redan då, att allmogen skulle komma att försvagas i
be-suteuhet och att egentliga hemman i Sverige skulle efter en
mansålders förlopp vara mycket sällsynta. Åtskilliga ledamöter
af Bondeståndet uppvaktade konungen med anhållan att
Ständenias beslut icke måtte blifva sanctioneradt; men uti plenum
plenorum på rikssalen, den 19 Maj 1845, blef icke desto
mindre konungens sanction tillkännagifver Folket trodde att
justitiestatsministern Nordenfalk, utrikesministern, statsråden Stael von
Holstein och Munthe, äfvensom de vid tillfället närvarande begge
justitieråden helt och hållet motarbetat samt statsrådet Fåhræus
för närvarande afstyrkt sanctionen, hvilken sistnämnda sålunda
skulle tillstyrkts af hrr Peyron, Waern, Silfverstolpe,
Gyllengranat och Faxe. Man trodde till och med att Nordenfalks
afgång ur statsrådet skulle blifva följden. Vid den nästföljande
plenidagen hos stånden yttrades oförstäldt missnöje. Hos
Bondeståndet sade en ganska utmärkt ledamot att, sedan ståndet
bifallit lagprincip-betänkandet och alfsfrågan, ville lian icke vara
med längre, utan följande dagen hemresa. En annan
riksdagsman, som man villè öfvertala att deltaga i den stora
festmiddagen på börsen i anledning af lika arfsrättens sanction, sades
hafva svarat: »i parti tillställningar deltager jag icke; men om J
viljen genom stor deputation till konungen änhålla om
utlysandet af en extra bönedag, för att bedja Försynen bevara oss från
allt det förderf och alla de olyckor, som hota vårt arma
fosterland, så kunnen J räkna på mitt deltagande». Vid middagen
tillstädeskommo 220 personer. Grefve Anckarsvärd, d:r Öd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
