- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Andra delen. Från Oscar I:s thronbestigning intill februarirevolutionen, 1844-1847 /
138

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

tid åsyftat sitt nya fäderneslands väl». — Omigen: »noblesse
oblige»!

Denna angenäma och förtroliga ställning, som naturligtvis
vid ett så volcaniskt lynne som Carl Johans förutsatte mycken
smidighet hos W., synes, ett och annat oundvikligt åskväder
oberäknadt, hafva fortfarit ända till konungens död, såsom man
skall finna af efterföljande anekdot, enligt hvilken icke blott
kammarherrarne, utan någon gång tillochmed sjelfva
kronprin-sen-thronföljaren, vände sig till Wallmark för att hos konungen
få genomdrifvet hvad de lifligt önskade. Så säger nemligen en
annan af W:s anteckningar: »Den 28 Januari 1843 fick
kammarherren M. uppdrag af d. v. kronprinsen att bedja W. allvarsamt
rekommendera löjtnanten v. Schantz till konsulatet i Brasilien.
Han hade gjort en skuld af 133: 16 hos svenska konsuln i
Wolgast, då han förde befål på den fregatt, hvarpå
kronprinsessans mor och syster återrest till Tyskland, och konsuln hade
oartigt skickat reversen till kommerskollegium för att fä den
betald. »Ellofva» kamrater hade derefter uppsagt tjenstgöring
med honom. De blefvo straffade, men v. Schantz måste taga
afsked. Denne Schantz hade blifvit bekant med Wallmarks
måg, och båda hade intrasslat sig i cautioner för hvarandra
och indragit med sig M. för betydliga summor (E. var för en
bysatt). Kronprinsen, som ömmade för Schantz’ öde, hade också
försträckt eller gifvit eller borgat för ännu större. Wallmark
lyckades, S. fick konsulatet, men blef inom kort afsatt och sökte
afhända sig lifvet. Wallmark ångrade att han talat för en
sådan man, och ansåg sig ha fått plikta derför just genom att
nödgas betala för mågen. Historien är i mer än ett hänseende
lärorik, också utan kommentarier. Man ser deraf tillochmed
att andra orsaker kunde uppsökas till W:s skuldsättning, än just
adjutantens öfvertalningar! Må läsaren nu sjelf draga sina
slutsatser.

Nära ett fjerdedels århundrade har nu förflutit efter denna
Wallmarkska munlåshistorien. Förf. af dessa anteckningar
utgaf tidningen sammanlagdt omkring ellofva år, under hvilken tid
munlåset småningom nästan helt och hållet lossnade. Huru det
sedermera återigen blifvit påsatt, med den lustiga påföljd att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free