Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
älskat sig». Längre fram hade han i kabinettet inlemnat bref
till drottningen af Spanien, hvilket bref i kabinettet bröts och
befanns innehålla hans frieri till denna krönta dame. Från
dårhuset hade han blifvit utskrifven den 20 Maj 184^5 och
begifvit sig till hemorten; derifrån han, troligen nu den 25 Nov.
1846, med ångfartyg återkommit. Pistolerna hade mycket stor
krutladdning och skottet i den, som icke blef lossad, befanns
utgöras af 4 varghagel, 1 harhagel och ett större antal smärre
fågelhagel. Vapnen voro temligen stora terzeroler. Han var
en ung man af 23—26 års ålder, af medelmåttig längd och
smärt figur, och hade flera år lidit af tungsinthet och förvirring;
men något starkare, våldsamt utbrott af hans vansinne lärer
man förr än den 26 icke hafva försport. Han hade varit fourir
vid Dahlregementet. Han blef redan samma dag åter inspärrad i
dårhuset på Danviken. Pä kongl, theatem ropades denna qväll
på folksången, som gafs, och beledsagades af lifliga hurrarop.
Den 29, då konungen och hans familj sjelfve bevistade
spektaklet, som bestod af »Dackefejden», upprepades denna hyllning
tvenne gånger, både efter första och efter sista aktens slut, och
hela publiken ropade: »Lefve konungen!»
En af gustavianska tidens mest verldsbekanta storheter var
Carl von Linné, som gjort sig upp en egen theori om Nemesis
divina; men håns manuscript derom hade försvunnit. Det
återfanns nu, just vid detta gustavianska året. Linnés landsman
och lärjunge Hedin hade redan förut, i sitt äreminne öfver
honom, derom berättat att »Vedergällningsrätten» antog Linné
fölen aldrig uteblifvande följd af vissa begångna brott, särdeles
sådana, som åsyftat andras fall och förnedring, och som varit
förbundna med ränkfulla och nedriga anläggningar; hvartill han
äfven räknade det svagare könets förledande under löften om
trohet. Häröfver hade han samlat en mängd ganska
besynnerliga historiska drag och antecknat dem på små papperslappar,
instoppade i ett fodral som liknade dem, i hvilka psalmböcker
förvaras. En dag då Linné med Hedin, som var kurator för
småländska nationen i Upsala, förehade några angelägenheter,
föll talet på en landsman, som begått ett brott af förenämnde
slag. »Linné framtog då detta fodral och lät mig på höft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
