Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
han »icke hade tid». — Såsom ett. curiosum från Luthers tid
torde förf., som många år senare öfverkom det uti bibliotheket
i Wolffenbüttel, här få i öfversättning anföra Luthers
tacksä-gelsebref till hertiginnan Elisabeth af Braunschweig, för
erhållen ost och med öfversändande af mulbärs- och
fikon-träds-telningar: »Nåd och frid i Christo. Durchleuchtiga, högbprna
Furstinna, nådiga Fru! Jag och min kära Karin tacka E. F. N.
för ostarne. Och är oss gåfvan derföre mycket kär, om den
ock varit mycket mindre, att E. F. N. med Guds nåd synes så
allvarligt böjd till hans heliga Ord. Och bedja, att all
barm-hertighets Fader genom sin kära Son vår Herre med sin helige
Ande måtte rikligen begåfva och upprätthålla E. F. N. tills vår
slutliga förlossningsdag. Anbefalla oss härmed E. F. N. såsom
villiga tjenare, Amen. Jag sänder härmed E. F. N. plantor af
mulbärs- och fikonträn, så mycket jag nu hade. Annars har jag
ingenting sällsynt. Onsdagen efter Egidi, 1538. E. F. N.
villige Martinus Luther.»
Det året 1846 började ock de liberala agitera frågan om
Upsala universitets förflyttning till hufvudstaden, och sådant af
det rentut tillkännagifna skälet, att »lättare hålla professorerna
under pressens tillsyn». Anledningarne voro två.
Juriskandi-daten, sedermera justitieombudsmannen, Fröman utgaf på latin
ett specimen om börd, hvilket af fakulteten i Upsala mer eller
mindre ampelt godkändes, hvaremot försvaret icke adproberades.
Han skref då en ny afhandling »De jure Retractus Gentilitio»
såsom fortsättning, hvilken af tvenne ledamöter (Lindblad och
Delidén) icke godkändes, men af de tvenne andra (Boethius och
Bergfalk) adproberades. Häraf gjordes en cause celèbre,
särdeles sedan Fröman utgifvit en svensk öfversättning, den
Lind-• blad förklarade icke vara trogen sitt original, utan i de punkter
förändrad, mot hvilka anmärkningar från början blifvit
framställda. Sluteligen hänskjöts tvisten till tvenne gode mäns
afgörande, nemligen f. d. landshöfdingen Hans Järta och
juris-professoren i Åbo Johan Jacob Nordström (som sedan blef svensk
riksarkivarie), hvilka berömde skriften; men Järta, såsom icke
varande praktisk jurist, undvek att bestämdt yttra sig om den
praktiska delen, och Nordström fann afhandlingen kasta nytt ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
