Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
förmentes, genom sjelfmord, i följd af förfalskningsbrott, dem
han begått för att liqvidera spelskulder; prinsen af Eckmühl,
som för lättsinnigt och slösaktigt lefnadssätt blifvit satt under
förmyndare, påstods hafva mördat sin maitresse och flytt till
Belgien. Fem tidningar i Paris seqvesterades för sina
reflexioner om Praslinska mordet, pairskammarprivilegierna,
samhälls-lifvets och regeringens förfall; två géranter åtalades. Samtidigt
flögo rykten om mordförsök emot konungens äldste lefvande son,
Nemours; andra talade om vådaskott vid en jagt i Compiègne;
hofbetjeningen förnekade alltsammans. Luften var diger af
rykten och gissningar. Somliga påstodo att hertigens bror, prins
Joinville, den populäraste af alla bröderna, varit den, som lossat
skottet. — Den 2 November fanns franska ambassadören hos
konungen af begge Sicilierne, grefve Bresson, i sin säng i
Neapel badande i sitt blod, med afskuren strupe. Han hade gjort
det sjelf och orsaken tillskrefs — ett anfall af spleen. Fem
dagar derefter fördes franska ambassadören i Turin, grefve
Mor-tier, i Paris vansinnig till ett dårhus. Han hade stängt sig
inne med två sina barn, och hotade att mörda dem och sig,
barrikaderade dörren, svängande en rakknif i handen, allt under
flera timmars tid. Vid dörren stodo i den förförligaste ångest
alla dessa timmar hans fru, Pairskammarens kansler Pasquier
(ty äfven Mortier var pair de France) och hr Delessort. Mortier
trodde sig förföljd och ville klaga hos storsigillbevararen. Denne
svarade genast med begäran att Mortier måtte komma till
honom; hvarmed dåren bevektes lemna rummet, slå igen
rakknif-ven och gå nedföre trappan, sår att man kom åt att taga honom.
En annan besynnerlig tillfällighet för året 1847 — i fall
en tillfällighet det var — utgjordes af den rörlighet, som
Xa-poleoniderna, hvilka länge hållit sig temligen tysta, nu antogo.
Vi hafva nämnt att man hyst afsigten att sätta Louis
Napoleon, som efter Hertigens af Reichstadt död var den främste i
ledet, under förmyndare, men att detta misslyckades. Sedan
spanske infanten, grefven af Montemolin, dragit det kortare strået
vid spanska dubbelbröllopet, och flytt till England, stämde han
möte med samme Ludvig Napoleon. Dennes kusin prins
Napoleon, »den röde prinsen» sedan kallad, fick tillochmed komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
