Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
myrstack eller getingbo, och små orsaker hafva, såsom vi snart
få se, ej sällan stora verkningar.
Justitieombudsmansvalet, af riksdagens elektorer
för-rättadt den 1 Mars, uppväckte också en viss retlighet i sinnena.
20 röster bibehöllo de förut varande: hofrättsrådet C. L. Landin
och hans vicarie, hofrättsrådet Pfeffer; men majoriteten valde
till ombudsman med 27 röster kammarrådet S. L. Theorell och
till suppleant med 26 röster hofrättsrådet grefve C. G. Mörner.
I följd af detta val uppstodo i Borgare- och Bondestånden den
4, dagen efter ankomsten af notisen om franska revolutionen,
mycket heta debatter. I Borgareståndet reserverade sig
nemli-ligen alla elektorerna (Brinck, Schartau, Berg, E. G. Lindström,
Valley, P. H. Lindström, Hörnstein, Billström, Wedberg, Norin,
Roth, Bjuhr) mot valets utgång och sade sig hafva röstat med
minoriteten. »De ansågo sig böra göra en sådan förklaring
inför ståndet och inför nationen, då utgången väckt allmän ovilja,
för att ej säga förtrytelse, och lemnade bästa beviset att
ståndsrepresentationen befinner sig i upplösning. Ständerna hade
nyligen förklarat hr Landin hafva med utmärkande nit, skicklighet
och opartiskhet förvaltat sitt embete, och likväl hade han blifvit
eftersatt en person, som nära nog öfverlefvat sig sjelf och med
låkarebetyg ådagalagt att han icke förmår sköta den tjenst, han
redan innehar». Agrell och Billström ^ille att ståndet skulle
förklara den valde sakna dess förtroende, och förmodade att
Bondeståndet skulle göra på samma sätt. Hörnstein hade ett
skriftligt anförande, isynnerhet riktadt mot »vissa embetsmän och
själasörjare,’ som sträfva att förekomma alla förbättringar i
statsskicket», men äfven mot »ministèren, som till en del borde
uppbära skulden» ... (hvarvid talaren afbröts af talmannens klubba).
Agrell, Palander, Gustafsson, Winge, Khodin och Tauson
instämde med elektorerna. Lagergren uppträdde, icke mot
reservanterna, men mot deras anmärkningar, hvilka stridde mot
grundlagen; 1840 hade Ullberg och Helsingius skiljts från
sina befattningar, utan att minoriteten gaf sitt missnöje luft på
sådant sätt, hvilket inneburo ett försök att upphäfva Rikets
Ständers beslut. Schartau med andra bestredo detta och
förfäktade riksdagsmannens rätt att fritt få yttra sig öfver före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
