Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
lens helsa" oförderfvade, ja till och med sin vackra sångröst,
hvilkens äfven högsta toner, till hans egen förvåning, stodo
honom bi ända in i de sista veckorna af hans långa lefnad, då
han på sitt piano accompagnerade sig sjelf. Hvad han varför
Svenska Akademien såsom lysande ledamot, såsom arftagare
efter Franzén af sekretariatet, såsom medelpunkt i akademiens
förhandlingar, fester, samqväm, gästfrihet, älskvärdhet, snille
och smak, såsom hennes representant inom och utom vårt land
inför konungarne och inför folket, kan icke här uppräknas. Och
sedan minnestecknaren Franzén fällt ned sin penna — hvilken
efterträdare pä äfven detta fält blef icke Beskow och hvilken
skildrare fick ej i honom akademiens stiftare! Denne
akademiker — hvilken menniska var han ej desslikes, såsom make,
vän, medlare, fredstiftare, välgörare ! Vill läsaren ej tro mig,
så bör han åtminstone kunna tro Oehlensqhlæger, som kort
före sin död 1853 skref till honom:
"Min Bernhard er min bedste "Wen,
Skal jeg dig sige mere?
Jeg mangler ædle wenner ei,
Men, paa min länge livets Wei
Som han — - war ingen flere . . .
En Broder negted Skiebnen mig;
Ham fandt jeg först, da jeg fandt Dig!
Min Bernhard blev min Broder".
En enda välsignelse felades honom: han efterlemnade inga
andra barn än sitt snilles och hjertas. En bland Stockholms
vilda åkardrängar omkullkörde vid Norrbro den fredlige
vandraren, som deraf skadades i foten så, att hans regelmessiga
vanor med bestämda promenader rubbades, och deraf
härleddes den ohelsa, som halftannat år senare (1868) ändade hans
dagar. Det af tidningar kringspridda ryktet, att han dött till
följd af alteration vid kanonsalut för den från en resa sent
hemkommande konungen, har hans efterlefvande, trofasta maka,
som berättat mig hela förloppet, sjelf försäkrat vara alldeles
ogrundadt. Men borta är han och hans stol står tom".
Så skref jag för en annan iäsarekrets i December 1869,
några dagar före det årets vanliga sammankomst i Akademien;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
