Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
konungadöme. Derigenom, och genom de gamla ryska
af-sigterna på Turkarnes hufvudstad, uppstod i April 1828
det rysk-turkiska krig, som slöts genom freden i
Adrianopel. I första fälttåget 1828, fördt med omvexlande lycka,
deltog han personligen ända till Varnas intagande (20 Okt.),
men han misstrodde sin egen militäriska talent och lade
öfverbefälet i händerna på Diebitsch (Sabalkansky). Ehuru
lyckliga Rysslands vapen än voro 1829, var dock härens
tillstånd blifvet så betänkligt och de europeiska
stormakternas hållning så hotande, att han för den gången afstod
från Constantinopels eröfring och gjorde fred. Men han
återkom beständigt till denna samma åtrå, och tillsatte dervid
slutligen lif och krona. Utbrottet af franska julirevolutionen
gjorde slut på hans undérhandlingar med Bourbonerna af
legitima linien, om eventualiteter i händelse af ett
kontinentalkrig (riktadt emot Tyskland) och bestämde Nicolaus
att i hela dess betydelse och utan afvikelse öfvertaga den
röl af beskyddare utaf den konservativa principen och
grundval för den heliga alliansen, som han sedan så energiskt
genomförde. Straxt derpå utbrast revolutionen i Pohlen
(Nov. 1830) med Nicolai och hela Romanowska husets
afsättning från pohlska thronen (25 Jan. 1831). Först
genom Diebitsch och, efter dennes död af choleran, genom
Paskiewitsch (Eriwanski) tillintetgjorde han denna resning,
intog Warschau 18 Sept., förvandlade Pohlen till rysk
provins med tomma kungatiteln och gjorde genom en organisk
regeringsform af 26 Sept. 1832 slut på hvarje skugga af
polsk sjelfständighet. Sjelf förklarade han, oblidkelig, i sitt
bekanta tal till Warschaudeputationen, att deras stad skulle
i händelse af ringaste uppstudsighet blifva totalt förstörd;
likasom han 1848, efter Ludvig Filips fall och junidagarne
i Paris, nästan profetiskt yttrade, att verlden ej skulle få
någon ro, förrän hela Paris blefve en grushög.
Huru stor verkan af hans personliga anblick var, visade
sig vid choleraupploppen 1832 och 1848, liksom vid den
fruktansvärda resningen i militärkolonierna det förstnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
