Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
året: «cpå knä, rebeller h dundrade han — och stormen var
slutad. Allt mera befallande blef hans hållning åter mot
Orienten, såsom man såg i Unkiar-Iskelesi-fördraget (8 Juli
1833) hvilket utgjorde förspelet till öfvervälde, fastän det
hade skenet af blott anfalls- och skyddsförbund. Under
tiden försummade han intet tillfälle att vid tyska och
nordiska hofven göra gällande det, genom hans imponerande
personlighet ocb jernhårda konseqvens upphöjda, ryska
inflytandet (mången svensk torde ännu erinra sig hans
öfverraskande besök 1838 i Stockholm hos den ålderstigne Carl
Johan), och detta inflytande stegrades till och med i
England så, att det, med anledning af brytningen mellan sultan
och Egyptens vice-konung, förde till qvadruppelalliansen 15
Juli 1840, hvilken alldeles isolerade Frankrike, hvars nya
Orleanskung han omöjligen kunde tåla, såsom illegitim, och
ur hvilken isolering det landet först genom fördraget af 13
Juli 1841 utträdde. Vid Nicolai död stod hans eget land
på samma sätt alldeles isoleradt! Just sistnämnda
europeiska beslut, som äter väsendtligen upphäfde Unkiar-Skelessi,
utgjorde sedermera största svårigheten vid
underhandlingarne under Krimkriget. År 1844 reste han, som
öfverallt visste att göra intryck och äfven eröfra hjertan, till
England, der han satte sig i förbindelse med ansedda
statsmän för att förbereda sina nya orientaliska planer. Då
underrättelsen till Petersburg ankom om den 24 Februari
1848 i Paris, befann han sig omgifven af ett antal
officerare och tillropade dem genast herrskarordet: ((gören eder
fardiga att sitta upp!» och hans mot ((hedningarne» rigtade
dManifest till hvar och en» (Mina Samtida III: 70, 71)
lät vänta ett allvarsamt uppträdande ifrån hans sida. Men
de tyska makternas beständigt stigande förlägenhet, liksom
yttringarne af den sympathi, 1848 års revolution funnit i
Ryssland (Mina Samtida IV: 93, 94), bestämde honom för
en afvaktande politik. Dock öfverskred han redan samma
år gränsen, för att, i förbund med sultanen, dämpa
upproret i Wallacbiet och derpå afsluta konventionen i Balta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
