Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
regering från 15 September påföljande året skulle spärra
gränsen.
Den 20 Dec. 1851 förnyade Ryssland detta
tillkännagifvande ’om spärrning och vidhöll yrkandet om fiskerätt i
Varangerfjord, så vida Norge ville åtnjuta betesrätten i
Finland; ställde dock dervid i bakgrunden frågan om egna
upplagsplatser vid ijorden och erbjöd nya underhandlingar,
om de tillvägabragtes inom 15 Juli 1852. Men denna
gång afböjde Norge att underhandla, erinrade Ryssland att
vederlag, som tillkomme Finland för betesrätten, den de
norska lapparne om vintern hade i storfurstendömet, redan
funnes i den motsvarande rättighet, finska lapparne hade
om sommaren i Norge, men ingalunda uti lapparnes
secun-dära och vilkorligt medgifna rättighet att deltaga i norska
fisket. I hopp att kunna afböja gränsens spärrning, hvars
bedröfliga följder på det varmaste skildrades, erbjöd Norge
dock en ytterligare inskränkning af betesrätten i Finland,,
och erbjöd det oaktadt likväl åt de 3 finska socknarne den
fiskesrätt, som i norska contraförslaget omnämnts.
Men Ryssland förkastade äfven detta anbud och lät 10
Juli 1852 sin chargè d’affaires i Stockholm förklara att
gränsen komme oåterkalleligen att spärras från 15 Sept.
samma år; hvarpå Norge å sin sida måste äfven stänga
sin gräns mot de finska och ryska lapparnes ströftåg och
den 4 Sept. 1852 förbjuda dem på Norges kuster idka
jagt och fiske, under förklarande att Norge icke kunde åtaga
sig ansvaret för de möjliga olyckor, som häraf kunde
uppkomma.
I afseende på punkterna om laxfisket i Tanaelfven och
en ny rättegångsordning erbjöd Norge nya underhandlingar
i Stockholm; Ryssland biföll,’ och en norsk kommissarie
skickades 1853 till Stockholm för detta arbete. Men den
ryske kom ickey och sedai* den norske väntat tills i Januari
1854, reste han åter till Christiania. Sedan föreslog
Ryssland, och Norge biföll, underhandlingar i Norges hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
